Jag står vid kanten av skogen, där de stora granarna och tallarna reser sig som tysta väktare runt Hallstavik. En mjuk bris sveper genom träden, och jag kan höra det milda suset av löv som viskar sina hemligheter. Det är som om platsen har sin egen röst, en gammal melodi som ekar i luften.
Från höjden av kullen kan jag se ut över den spegelblanka sjön, där vattenytan glittrar i solljuset som om den vore klädd i diamanter. Vattnet